stojjbojjojag

Ja fy sjutton Theodor beter sig som en tonåring. Dryg o vresig så det förslår. Det vändr på en sekund och man vet aldrig vad det kan handla om.

Exempel: Theodor har sedan vi köpt vinterskorna kunnat trycka i foten utan att knäppa upp dem. Jag har väl föreslagit ett par gånger att han ska knäppa upp dem iallafall då det ju gör det hela mycket lättare. Då har jag varje gång fått mig en avhyvling som heter duga, för det behövs ju verkligen inte!!!! Idag när jag hämtade han på dagis var det lite kämpigt att få på skon så jag satt som vanligt och tittade på då han ju brukar flippa om jag frågar om han behöver hjälp. Idag total flippade han och skrek åt mig att jag ju måste veta att han behöver hjälp och att jag måse förstå att jag måste knäppa upp hans skor... Ja hans ord!!!


Blir tokig ibland!! Själv stod man ju o svettades som en gris efter att ha kämpat mig fram genom alla jävla snövallar och Alice började skruva sig i vagnen för att hon började bli varm (Ja o för att brorsan vrålade oxå kanske). blir tokig och väldigt irriterande. Jag är dock väldigt säker på att trots eller vad det nu bör kallas är nyttigt för barn och att det är så man lär sig hantera ilska, besvikelser och annat. Jag vet så väl att han lixom behöver tömma och jag vet att det inte hade med skon att göra för fem öre... men ibland är det sjukt svårt att hålla sig lugn. 

Det här medförde ju att han var rätt sur mot mig hela vägen hem så varje chans han fick så klev han framför vagnen (bara råkade lixom 711 gånger) Jag ska bara tala om att det är jävligt svårt att inte knuffa ner ungen i en snöhög just då. Men ja nu är vi hemma och nu är han världens gulligaste Theodor igen <3!!!!