När ska det gå över??
Jag trodde på allvar att tiden skulle läka alla sår.. eller iallafall få dem att göra lite mindre ont.
Men tji fick jag! Kanske är det hormoner, kanske ska det vara så här hela livet.. står jag ut med det?
Försöker intala mig själv att jag har så mycket mer än någon annan kan ge. Jag är jag o det finns ingen som jag. Men tror inte på det. Finns så mycket jag inte kan ge. Frågan är väl bara om det är något JAG skulle vilja ändra på?
Det finns vissa människor som man aldrig kommer att glömma. Vissa önskar man att man glömde och vissa vill man aldrig aldrig att minnena ska blekna.
Det är de tankarna.. just när jag tänker tillbaka på vissa minnen med ett leende som gör ont. Alltså inte mina egna minnen men om jag nu blir varm i hjärtat när jag tänker tillbaka då är det ju ganska troligt att andra tänker så oxå o det gör förbannat ont.
Självklart var det något annat som lockade o jag vet ju hur hjärtat hoppade på mig när mobilen plingade.
Ibland försöker jag tänka hur elak jag varit.. det gör inte det han gjorde mildare men på något sätt så får man ett annat perspektiv på det.
Just nu vill jag bara bara ha bebis. Det känns som att det mesta kommer falla på plats då. Alltså för det första så åh vill jag bara ha min bebis här.. eller ja vår bebis. Känns som att familjen blir hel då. För det andra vill jag ha tillbaka min kropp. För det tredje så kan jag lixom inte vänta på att se hur det kommer att bli... det känns lixom som att det är så många frågetecken o jag står inte ut med alla frågor. Det mesta kommer såklart naturligt falla på plats men hur vet man?
Jag längtar mig tokig efter att Theodor ska få bli storebror. Jag tror han kommer bli världens bästa även om jag oroar mig som fan över avundsjuka och dyligt. Jag är livrädd att Theodor ska känna sig utanför.. speciellt nu då han bor vv hos sin pappa. Jag vet inte till hundra hur jag ska handskas med allt o det kommer jag ju inte heller veta förrens det är dags på riktigt.
Dessa 9 månader har verkligen varit de längsta i hel mitt liv. Jag hoppas att tiden aldrig någonsin mer går så här långsamt.
Men tji fick jag! Kanske är det hormoner, kanske ska det vara så här hela livet.. står jag ut med det?
Försöker intala mig själv att jag har så mycket mer än någon annan kan ge. Jag är jag o det finns ingen som jag. Men tror inte på det. Finns så mycket jag inte kan ge. Frågan är väl bara om det är något JAG skulle vilja ändra på?
Det finns vissa människor som man aldrig kommer att glömma. Vissa önskar man att man glömde och vissa vill man aldrig aldrig att minnena ska blekna.
Det är de tankarna.. just när jag tänker tillbaka på vissa minnen med ett leende som gör ont. Alltså inte mina egna minnen men om jag nu blir varm i hjärtat när jag tänker tillbaka då är det ju ganska troligt att andra tänker så oxå o det gör förbannat ont.
Självklart var det något annat som lockade o jag vet ju hur hjärtat hoppade på mig när mobilen plingade.
Ibland försöker jag tänka hur elak jag varit.. det gör inte det han gjorde mildare men på något sätt så får man ett annat perspektiv på det.
Just nu vill jag bara bara ha bebis. Det känns som att det mesta kommer falla på plats då. Alltså för det första så åh vill jag bara ha min bebis här.. eller ja vår bebis. Känns som att familjen blir hel då. För det andra vill jag ha tillbaka min kropp. För det tredje så kan jag lixom inte vänta på att se hur det kommer att bli... det känns lixom som att det är så många frågetecken o jag står inte ut med alla frågor. Det mesta kommer såklart naturligt falla på plats men hur vet man?
Jag längtar mig tokig efter att Theodor ska få bli storebror. Jag tror han kommer bli världens bästa även om jag oroar mig som fan över avundsjuka och dyligt. Jag är livrädd att Theodor ska känna sig utanför.. speciellt nu då han bor vv hos sin pappa. Jag vet inte till hundra hur jag ska handskas med allt o det kommer jag ju inte heller veta förrens det är dags på riktigt.
Dessa 9 månader har verkligen varit de längsta i hel mitt liv. Jag hoppas att tiden aldrig någonsin mer går så här långsamt.
Kommentarer
Trackback
