Helt bakom flötet...
Jag fattar noll... Varför har jag aldrig varit sjuk förut???
Man måste nämligen ha varit det tror jag för att förstå hur allt funkar.
Det är så mycket att styra med, så många trådar att dra i så det är inte sant.. oså ska man veta vart man ska hitta trådarna. Det svåraste av allt är dock att de trådar men sen hittar INTE ska ha semester.
Jaha i övrigt då... jo jag har ont, mest hela tiden fast nu verkar det iallafall som att jag hittat ett sätt att hantera just själva foglossnings ontet. Jag har lixom lärt mig att gå på nått visst sätt för att det ska göra mindre ont men... det gör ju i sin tur att jag får ont i knäna istället men i nuläget är det ett bättre ont.
Theodor verkar till min förvåning stormtrivas på sommardagiset.. fasade ju lite inför det eftersom dagis i övrigt inte varit så där toppen den senaste tiden, han vill inte gärna gå dit även om det alltid gått bra när han väl är där. Nu rusar han rakt in i de sunkiga lokalerna som alltså är sommardagiset och protesterar inte alls. Jag tycker ju som sagt att det är ett ganska skabbigt dagis med extremt dålig luft och om möjligt ännu sämre utegård men men det kvittar ju vad jag tycker bara han trivs. Varje gång jag kommit sitter dessutom personalen på sina rumpor och pratar strunt medans barnen leker i andra rum... ser lite tråkigt ut men ja ja.
Fick just reda på att Janne får förlängt på jobbet i tre månader till.. kalas även om fast jobb vore att föredra.
Romantiken då: Ja ni inte flödar den direkt men antar att jag inte egentligen har så mycket att klaga på. Jag är kär.. Galet jävla kär. Jag vet att han älskar mig, vet ju att han tycker jag är vacker och han valde ju mig, lever med mig och i det stora hela är han ju gullig oså... inget större problem egentligen om det inte bará var så att jag visste att han var så mycket bättre. Skulle ju inte skada om man fick höra lite gulligt ibland. Men nu har vi väl valt vardagen så då får vi väl leva i den antar jag.
Hatar att nöja mig men det känns som man inte har nått val.
Det händer en del spännande oxå, inget som direkt rör mig men jag hoppas iallafall att det lixom leder till att två personer försvinner helt. Håller tummarna och skrattar elakt på avstånd Mohahahahahahahhahaha!!
Man måste nämligen ha varit det tror jag för att förstå hur allt funkar.
Det är så mycket att styra med, så många trådar att dra i så det är inte sant.. oså ska man veta vart man ska hitta trådarna. Det svåraste av allt är dock att de trådar men sen hittar INTE ska ha semester.
Jaha i övrigt då... jo jag har ont, mest hela tiden fast nu verkar det iallafall som att jag hittat ett sätt att hantera just själva foglossnings ontet. Jag har lixom lärt mig att gå på nått visst sätt för att det ska göra mindre ont men... det gör ju i sin tur att jag får ont i knäna istället men i nuläget är det ett bättre ont.
Theodor verkar till min förvåning stormtrivas på sommardagiset.. fasade ju lite inför det eftersom dagis i övrigt inte varit så där toppen den senaste tiden, han vill inte gärna gå dit även om det alltid gått bra när han väl är där. Nu rusar han rakt in i de sunkiga lokalerna som alltså är sommardagiset och protesterar inte alls. Jag tycker ju som sagt att det är ett ganska skabbigt dagis med extremt dålig luft och om möjligt ännu sämre utegård men men det kvittar ju vad jag tycker bara han trivs. Varje gång jag kommit sitter dessutom personalen på sina rumpor och pratar strunt medans barnen leker i andra rum... ser lite tråkigt ut men ja ja.
Fick just reda på att Janne får förlängt på jobbet i tre månader till.. kalas även om fast jobb vore att föredra.
Romantiken då: Ja ni inte flödar den direkt men antar att jag inte egentligen har så mycket att klaga på. Jag är kär.. Galet jävla kär. Jag vet att han älskar mig, vet ju att han tycker jag är vacker och han valde ju mig, lever med mig och i det stora hela är han ju gullig oså... inget större problem egentligen om det inte bará var så att jag visste att han var så mycket bättre. Skulle ju inte skada om man fick höra lite gulligt ibland. Men nu har vi väl valt vardagen så då får vi väl leva i den antar jag.
Hatar att nöja mig men det känns som man inte har nått val.
Det händer en del spännande oxå, inget som direkt rör mig men jag hoppas iallafall att det lixom leder till att två personer försvinner helt. Håller tummarna och skrattar elakt på avstånd Mohahahahahahahhahaha!!
Kommentarer
Trackback
