stojjbojjojag

Japp 96 dagar kvar till beräknad ankomst.

Om man räknar på den 22:e oktober o jag tänker då inte räkna något annat.


Dagarna segar verkligen nu.. jag har så grymt tråkigt. Tycker livet är allmänt tråkigt faktiskt. Veckorna går, jag försöker städa om dagarna, fylla i massa viktiga papper, oroa och planera för framtiden. Helgerna sliter man stenhårt för att hitta på nått kul eller helt enkelt vila och mysa ordentligt.... tycks aldrig få till något av det faktiskt.


Städningen segar då precis allt gör ont, mysa innebär typ att ligga i varsin del av soffan och titta på film eller gamla serier... börjar känna mig gammal. Det fanns lixom en tid när all tid med kärleken just innebar kärlek. Nu.. innebär det pussel snack av vardagen typ "vad ska vi äta idag".


Saknaar Theodor :( även ja visst är det skönt att vara lite själv men det kryper i mig. Sååååå jävla trött på min trötta kropp.


Jag är uppriktigt sagt rädd för framtiden.
Kommer vi reda ut det här?
Orkar jag?
Vill du?

Är väl som vanligt så att man är rädd för det okända så nu vill jag få det okända känt!