När mörkret faller..
Så faller jag...
Attans vad svårt det är..
Attans vad jag avskyr mina tankar...
Attans vad jag önskar att jag var starkare..
Klockan tickar o jag får inget vettigt gjort.
Klockan tickar o hur mycket jag än önskar o ber så är mitt hjärta trasigt.
Fan fan fan va det gör ont, det gör ont fast jag känner mig tom. Kanske är det just tomheten som gör så ont!
Idag har varit en extremt känslomässig dag.
Theodor är hemma igen vilket ju såklart är underbart men jag känner ju inte riktigt att jag räcker till för han längre.
Troligtvis bara mitt eget dåliga samvete men åhh vem vill inte ge sitt barn hela världen? O jag kan inte ge han nått just nu...
Känns inte riktigt som jag finns längre, jag har liksom lämnat min kropp, mitt jag. Står vid sidan om o tittar på när den jag nu är sjunker allt djupare.
Känner mig så misslyckad, o det största misslycandet är just att jag känner så.
Jag vet att det känns bättre imorgon när Theodor slår upp sina blå.. men även då kommer jag känna mig trött o sliten, som en trasa. Även då kommer kampen att vara lång för att ta sig upp helt o fullt!
Jag vill så mycket mer, jag vill laga, jag vill hela, jag vill ha hela alltet!
Det är så lätt att skylla allt på HAN men egentligen så vet vi ju alla att hade jag bara varit mig själv så hade jag aldrig låtit det ske.. I need a big joe:P
Attans vad svårt det är..
Attans vad jag avskyr mina tankar...
Attans vad jag önskar att jag var starkare..
Klockan tickar o jag får inget vettigt gjort.
Klockan tickar o hur mycket jag än önskar o ber så är mitt hjärta trasigt.
Fan fan fan va det gör ont, det gör ont fast jag känner mig tom. Kanske är det just tomheten som gör så ont!
Idag har varit en extremt känslomässig dag.
Theodor är hemma igen vilket ju såklart är underbart men jag känner ju inte riktigt att jag räcker till för han längre.
Troligtvis bara mitt eget dåliga samvete men åhh vem vill inte ge sitt barn hela världen? O jag kan inte ge han nått just nu...
Känns inte riktigt som jag finns längre, jag har liksom lämnat min kropp, mitt jag. Står vid sidan om o tittar på när den jag nu är sjunker allt djupare.
Känner mig så misslyckad, o det största misslycandet är just att jag känner så.
Jag vet att det känns bättre imorgon när Theodor slår upp sina blå.. men även då kommer jag känna mig trött o sliten, som en trasa. Även då kommer kampen att vara lång för att ta sig upp helt o fullt!
Jag vill så mycket mer, jag vill laga, jag vill hela, jag vill ha hela alltet!
Det är så lätt att skylla allt på HAN men egentligen så vet vi ju alla att hade jag bara varit mig själv så hade jag aldrig låtit det ske.. I need a big joe:P
Kommentarer
Postat av: ci
Big joe finnes bara att säga till :)
Trackback
