stojjbojjojag

Ta tag i ditt liv..

Lev som du vill leva...

Bry dig om saker du faktiskt kan göra något åt...

Ge inte mer än du får tillbaka..

Lev varje dag för att må bra...

Titta framåt inte bakåt...

Hitta mål i livet o sträva efter dem..

Fan så självklara grejer.. men fan så svårt!
Om man inte vet vad man har för mål då?
Om man kört fast vid saker som får en att må bra för stunden o faktiskt inte längre kan skilja på vad som är en så kallad "fix" o vad som är att må bra på riktigt?

Jag har noll tro på mig själv.. trots att jag ju självklart vet att jag kan, alla kan.. Men hur i helvete?
Vart börjar man när allt är bajs?
Självklar vet jag att inte allt är bajs.. Jag vet ju att jag har mina vänner.. det har jag fått stort bevis på den senaste tiden. Men ja ibland när jag får det beviset, när mina vänner finns där o stöttar ger det mig bara en mer insikt att detta är en resa jag måste klara själv o jag vill ju inte det!!!!!!! Jag vill vara klar!!!!!
Visst man blir aldrig klar som människa men just denna helvetes resa vill jag ska vara klar.

Jag vet att jag är värdefull, jag vet att jag kan, jag vet att jag är en bra människa.. men ja även när jag skriverdet nu så finner jag tydligen inte nån mening i orden! Kanske tror jag inte på orden fast jag tror att jag gör det. Mina handlingar den senaste tiden har ju bevisat motsattsen... Jag har inte haft någon som helst respekt för mig själv o hur ska då andra människor ha det?

Hur får man tillbaka respekten då?

Jag tänker på han hela tiden..
Ibland hur jag skulle vilja skada han ( vet att det inte skulle göra mig någon nytta alls)
Ibland vad jag skulle göra/reagera då jag stötte på han (liten stad tyvärr så det kommer ju ske :()
Ibland hur jag borde reagerat den där kvällen Hur jag borde gjort för att behålla en gnutta värdighet (Dum tanke då den försvann för flera månader sedan)
Oftast önskar jag bara att jag släppt taget i sommras då jag själv ville det (eller intalat mig själv att jag ville det)
Tyvärr går tankarna alltid iväg till hur jag kunnat behålla han :(.....
TRO MIG JAG VET ATT JAG INTE VILL, BORDE O NEJ DET SKULLE ALDRIG BLIVIT ELLER KOMMER ALDRIG BLI BRA... JAG VET ATT HAN INTE ENS ÄR NÅGON JAG VILL HA MEN MAN STYR INTE ÖVER ENS EGNA TANKAR!!!

Eller kan man det... hur ändrar man sitt tankesätt. Det handlar ju inte om att jag inte vet. Jag vet allt jag vet hur fel det är jag vet att jag inte vill... Varför finns då de dumma tankarna!

Det jag vet som allra säkrast just nu.. är att det det inte ens handlar om han! DET HANDLAR OM MIG! Troligtvis hade han kunnat vara vem som helst.. eller vad som helst! Det handla om mig ingen annan!!!! Jag vet det så varför kan jag då inte släppa det???????