stojjbojjojag

Ingen lätt match när man gått vilse kan jag säga! Jag vädjar och ber till mina vänner att faktiskt hjälpa mig finna mig själv. Jag vill vara mitt gamla rätta jag igen men inte det lättaste då man inte kan minnas när man var det senast eller ens vad som faktiskt är ens rätta jag. Visst finns det egenskaper jag vill ha, en person jag vill vara men skulle jag rusa på o försöka bli den personen så skulle det väl bara bli falskt eller? För att förbättra sig själv måste man nog veta vem man är från början.... Det är vad jag jobbar på nu!!!

KÄRLEK!!
Det finns bara en kärlek jag känner till som faktiskt är sann. Det finns bara en sorts kärlek som jag kan nöja mig med. Det finns bara en kärlek för mig som är den rätta. Kärleken till min son.
Den kärleken är kravlös, den kärleken kräver inget annat än att göra han lycklig. Riktig kärlek är att bli lycklig av att den man älskar blir lycklig.
arför finns inte den mellan man och kvinna.. eller gör den det?

En sak är säker.. jag lägger inte ner förrens jag funnit den kärleken. Jag traskar inte till altaret eller slutar söka förrens jag funnit mannen som blir lycklig av att göra mig lycklig och vise versa!
Är det för ycket begärt? Nej jag kan omöjligt tycka det!
Det handlar inte om att prioritera bort sig själv för att göra någon annan lycklig utan helt enkelt av att man själv finner lyckan i att göra någon annan lycklig. Hur skulle det inte kunna funka? Jag menar visst förstår jag att man har olika prioriteringar i mycket i ett förhållande och självklart förstår jag att man inte alltid kan tycka lika men om man i de stora frågorna faktiskt finner lycka i att man ska vara lycklig tillsammans så väljer man rätt. Självklart bör man alltid prioritera sig sjäv och sitt eget välmående men är det inte oxå självklart att man mår bra utav att ens älskade mår bra???

Riktig kärlek och inget annat!!!!!