Tryggheten börjar sakta men säkert infinna sig..
Ja nu börjar jag känna mig någorlunda trygg med tillvaron.
Veckorna går och ibland.. oftast sent på kvällen då alla sover slår sanningen mig.
Då inser jag vad jag har, vilken tur man kan ha och vad som komma skall... fast bara nästan lite trög är man ju.
Lite små orosmoment inför framtiden finns fortfarande, fula spöken i huvudet för även om vissa saker mycket väl kan besannas så är de jag tänker mest på ganska ortoliga och extremt onödiga att tänka på.
Jag är inte på topp kan jag lova.. mycket skit o strul just nu och mitt egna humör och framförallt tålamod är uruselt just nu.
Strul med Theodors pappa, det hela gör mig så JÄVLA tokig och jag står helt oförstående inför han totala ointresse för sin son men det finns absolut inget jag kan gör. Jag kan ju varken tvinga eller hindra han. Jag och stackars lilla Stojj får snällt vänta på att han själv ska vilja ta tag i det. Tills dess bor lill krappen här hos oss på heltid vilket märks är bäst för alla men ja det strular ju helt klart till det en aning även om man inte gärna erkänner det.
Mycket sjukdom har vi haft oxå o även om vi inte riktigt är friska än så är vi på bättringsvägen o nu får det verkligen vara bra tycker vi.
Varje dag Älskar jag så det gör ont... Börjar tro att det ska göra ont om det är på rikt kan det va så?
Veckorna går och ibland.. oftast sent på kvällen då alla sover slår sanningen mig.
Då inser jag vad jag har, vilken tur man kan ha och vad som komma skall... fast bara nästan lite trög är man ju.
Lite små orosmoment inför framtiden finns fortfarande, fula spöken i huvudet för även om vissa saker mycket väl kan besannas så är de jag tänker mest på ganska ortoliga och extremt onödiga att tänka på.
Jag är inte på topp kan jag lova.. mycket skit o strul just nu och mitt egna humör och framförallt tålamod är uruselt just nu.
Strul med Theodors pappa, det hela gör mig så JÄVLA tokig och jag står helt oförstående inför han totala ointresse för sin son men det finns absolut inget jag kan gör. Jag kan ju varken tvinga eller hindra han. Jag och stackars lilla Stojj får snällt vänta på att han själv ska vilja ta tag i det. Tills dess bor lill krappen här hos oss på heltid vilket märks är bäst för alla men ja det strular ju helt klart till det en aning även om man inte gärna erkänner det.
Mycket sjukdom har vi haft oxå o även om vi inte riktigt är friska än så är vi på bättringsvägen o nu får det verkligen vara bra tycker vi.
Varje dag Älskar jag så det gör ont... Börjar tro att det ska göra ont om det är på rikt kan det va så?
