Ont ont ont..
Ja fy idag har jag haft väldigt ont mest hela dagen.
Har faktiskt varit riktigt orolig.. har lixom haft sammandragningar hela dagen till o från. Magen har varit stenhård så fort jag rört på mig o även ibland då jag bara vilat. Sammandragningarna har gjort riktigt ont o skulle man jämfört hur det var då Theodor föddes så var det verkligen på rikt.. men eftersom det tydligen är väldigt annorlunda med nr 2 så ska det ju inte vara någon fara antar jag. Inget regelbundet dock. Nu har det slutat så antar att det bara var träning inför vad som komma skall.
När vi var i affären förut o det kom titt som tätt så tänkte jag verkligen att om det fortsätter efter att jag ätit o får vila så åker vi in.. men det slutade ju tack o lov.
Stojj är åter igen hos sin pappa en sväng o satana jag tror jag dör.. fan vad jag saknar han. Det är helt sjukt. Har väl för mycket tid över att tänka på det antar jag.
9 veckor kvar o sen har jag mest troligt annat att tänka på. Saknaden finns ju alltid kvar men håller man sig sysselsatt så står man ut iallafall.
Som det är nu kan jag inte ens gå in med kläder i hans rum utan att börja böla.. lite hormoner kanske :P.
Nähä dags för skönhetssömnen (läs vrida o vända sig hela natten för att vakna lika trasig som man somnade)
Natti!!!
Har faktiskt varit riktigt orolig.. har lixom haft sammandragningar hela dagen till o från. Magen har varit stenhård så fort jag rört på mig o även ibland då jag bara vilat. Sammandragningarna har gjort riktigt ont o skulle man jämfört hur det var då Theodor föddes så var det verkligen på rikt.. men eftersom det tydligen är väldigt annorlunda med nr 2 så ska det ju inte vara någon fara antar jag. Inget regelbundet dock. Nu har det slutat så antar att det bara var träning inför vad som komma skall.
När vi var i affären förut o det kom titt som tätt så tänkte jag verkligen att om det fortsätter efter att jag ätit o får vila så åker vi in.. men det slutade ju tack o lov.
Stojj är åter igen hos sin pappa en sväng o satana jag tror jag dör.. fan vad jag saknar han. Det är helt sjukt. Har väl för mycket tid över att tänka på det antar jag.
9 veckor kvar o sen har jag mest troligt annat att tänka på. Saknaden finns ju alltid kvar men håller man sig sysselsatt så står man ut iallafall.
Som det är nu kan jag inte ens gå in med kläder i hans rum utan att börja böla.. lite hormoner kanske :P.
Nähä dags för skönhetssömnen (läs vrida o vända sig hela natten för att vakna lika trasig som man somnade)
Natti!!!
Kommentarer
Trackback
