stojjbojjojag

Igår log jag.. idag känns det som jag faller igen!!

Har inte sovit mycket inatt och de timmar jag sovit har mest bestått av hemska drömmar.. drömmar om mina vänner o familj. Jag har drömt att typ alla i min närhet skviker mig, ljuger för mig på det mest hemska sätt.
Hmm undra varför jag har sånna drömmar.

Kommer jag någonsin kunna känna tillit igen?


Självklart tror jag inte så om mina vänner och familj det är inte så jag menar och klart jag litar på dem.. Jag vet att jag har underbara vänner. Men nu är minsta lilla viktigt. Minsta lilla "jag ringer dig sen" är ett löfte för mig, och bryts det så är det oxå ett svek. Tror man skulle kunna kalla mig skadad o även om jag vet att detta är något jag själv åstadkommit genom att lita på en person som uppenbarligen inte vet vad löften är så ja kan jag inte skylla på nån annan än HAN!!!

Idag känns som Ruta 1 igen.. Idag känns det som jag faller igen.. idag hoppas jag så på någon form av ljuspunkt!

Jag vill le igen, jag vill skratta igen, jag vill känna lugn igen.. uppriktigt! HUR GÖR MAN??

Hur släpper man och går vidare?
Hur glömmer man?
Hur lär man sig att inte ta precis allt som svek?
Hur lär man sig att lita på folk?
Hur lär man sig att leva igen?

Egentligen är det nog att pendla så här som gör det allra svårast.. eller det som tar mest på krafterna. Jag måste finna någon form av balans.

Jag måste nog lära mig att vissa människor ska man bara inte släppa in eller????